Lorentina

Jag började gråta när Alicia berättade för mig vad hon hade gjort idag på dagis, "Jaah ha mååhla"

Jag tror det är första gången jag hör henne prata så bra så att meningarna flöt på. Jag sitter och lipar nu efteråt av saknad och för att jag missar så mycket tid med mina älskade systrar. Jag märker av deras förändringar som tar stormsteg framåt och det får mig att inse hur mycket jag inte ser eller vet.

Jag vill att Alicia ska kasta sig in i famnen på en så att man ramlar omkull, så som hon brukar göra. Jag vill bara kunna lukta på hennes hår och pussa på hennes runda kinder.

Jag vill se alla Minéas teckningar som hon kommer hem med varje dag ifrån dagis, som hon så stolt visar upp. Jag vill kunna läsa upp alla mina sagor för henne som jag skrev när jag var mindre. Jag vill bara kunna säga att jag älskar henne och se henne le när hon förstå vad mina ord betyder.

Det är första gången jag känner av den här slags saknaden. Och den är inte att leka med..