10/7 - Ensamhet

Jag bär på en känsla som jag inte upplever så ofta. Ensamhet. Det är sällan jag är ensam, utan att vilja det. Men nu har den kommit. Jag antar att jag börjar få PMS, så att det är därför jag bölar, men jag vet inte. Den här känslan är så himla överdriven "jag känner mig ensammast i hela världen", men det är så det känns. Fast förnuftet vet ju, att det inte är så. Men ändå, så kryper det i en.
   Familjen åker tydligen till Sthlm nästa vecka under Alex födelsedag. Men jag kan inte åka med för att jag ska jobba i fyra dagar den veckan.. Suck. Så dom får väl ha det så kul!.... Åh.. Hur ska jag klara mig? Jag som är mörkrädd o allt?
   Sedan slog tanken mig att Simon åker till lumpen om några veckor, det ger mig magsår av ångest. Han ska jobba massor enda fram tills han ska iväg, så det blir ju inte så mycket till att umgås då.. Sen blir det att vi träffas några gånger i månaden. Hm, jag undrar om man kan dö av saknad? Om man kan det, så gör jag nog det troligtvis.



 Men aja. John var här förresten igår kväll! Det var jättetrevligt :) Vi snackade i timmar, det är alltid lätt att prata med honom ^^

Nej, ska ta och äta mat nu. Men en stor kram på er, speciellt till min älskade Frida.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0