Lorentina

Oj, nu har jag inte varit i skolan på en vecka.. Blev sjuk förra veckan i tisdags och var hemma onsdagen, sen åkte jag sjuklig och jäklig på Mando konserten i Sthlm på torsdagen. Sen kom jag hem i fredags. Sen helg och igår var det typ ingen skola. Inget teoretiskt i alla fall. Vi hade studiebesök och det var tröök. Men såklart mycket bättre än en vanlig samhällkunskaps lektion : D

Aja, flera rader ointressanta grejer och det lär hela bloggen fortsätta vara.. Mitt liv är snuvit och bacill invaderat! Pilutta det! Men det hindrar inte mig från att träffa en av mina största solstrålar, Simon. :-)
Jag blir så full av glädje och kärlek så att jag brister, brister i skratt när jag är med honom. Och jag älskar det, när jag träffar någon som får mig att känna sådär, så ofta och så mycket. Han är en del av det som jag tycker att livet blir värt att leva. Han bidrar med så mycket. Jag visste inte innan att det fanns ett tomrum i mig innan jag träffade honom, men en hel del av mig har han fyllt och plåstrat om mig hel. Så nu tror jag inte att det finns något mer att fylla, för jag har det som jag anser vara allt jag behöver. UNDERBARA VÄNNER, älsklings familjen, ängel till livskamrat och livsglädje.

Nu tänkte jag avsluta det här och sätta punkt med att säga att Mando Diao konserten och hela Sthlm resan var lyckad och att jag gillar att ta vara på mitt liv så jag går nu och pluggar matte, HALLELUJA!