Lorentina

Deprimerad.
Finner ingen lust.
Tom i huvudet.
Full i hjärtat.
Vill skrika.
Finner ingen röst.
Trösten finns så nära,
kan bara inte nås.
Som ett lås bomar
jag igen alla dörrar.
Varför i helvete blir
jag ens så här?
Har ingen jävla
anledning till det.
Antar att det är
hormonerna som
spökar.
Just att känna
denna känsla,
utan någon förklaring,
är patetiskt.



ledsen att jag inte har kunnat skrivit om vår underbara avstressningshelg.. Har bara inte haft lusten.. Får ta det någon annan dag..

Simon.. <3 Saknaden är stor..