8/11 - kanske är det lyckopiller

Just nu sitter jag i skolan. Tre kvart tills bussen går. Suck. Kunde ha varit hemma och gjort nytta, men dock aldrig.
Jag lär ju sitta här och sucka för mig själv, ingen annan slutar runt den här tiden.

Men för övrigt så har skolan varit jätte bra idag! Nu känner jag faktiskt att jag är en bit på väg. Jag känner att jag har funnit en viss balans i mitt liv. Och det viktigaste av allt, är att jag kan behärska mina känslor. På rätt sätt. Så länge jag behärskar mig, så bildar jag ingen stor blixtrande irritation runt omkring mig. Älskar detta: "Så man bäddar, får man ligga". Men trots att mina hormoner leker just nu, så känner jag att dom är ingenting i jämnförelse mot mitt.. host host.. dåliga beteende förr....

Men i vilket fall som helst, så har det varit en lyckans dag idag. :) Jag har gått runt och socialat mig :) Istället för att krypa in i mig själv. "Dra-åt-helvete- blicken" har försvunnit.


Vad skall man säga mer? Carpe diem :)  <-- det är nog det bästa ordet i världhistorien. Bäst bäst bäst! Aja, det funkar i alla fall för mig :)

Skriver mer när jag kommerv hem istället! Hejhej :)


(Jorunn kan skicka meningslösa sms igen gott folk!!!!! Oh sing hallelujah!)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0