Lorentina

Jag drunknar i ett känslo-hav. Det är för mycket. Paniken sköljer över mig och vill dra mig ned till botten.

Det är för mycket känslor av olika slag. Ingenting ser klart ut. Inga konturer och detaljer på saker och ting. Jag känner mig ganska vilsen.. Vet inte riktigt vad jag skall ta vägen. Hur skall man hantera dessa oförståeliga känslor?  Jag förstår dom inte. Jag vet inte ens vad jag är förtvivlad för? Vad jag är arg för? Vad jag fäller tårar för?

Det är en envis känsligperiod jag går igenom. För känslig. Jag vill inte få personerna runt omkring mig att missförstå. Det har absolut ingenting med dom att göra. Bara mig själv..

Det är jobbigt att tänka så som jag gör. Jag har omvandlads till någon negativ person. Jag analyserar sönder allting.

Äntligen är hon tyst.

Tystnad.

Eller så kanske inte..

Ingen njutning här inte..

Minéa är inte på sitt bästa humör idag. Jag hatar när det blir så.. En irration av trötthet sätter sig stenhårt i atmosfären här hemma. Jag klarar inte av den stämningen. Jag känner att jag kan gå under när som helst. Stressen byggs på efter varje skrik Minéa gör ifrån sig. En sån liten person, med sådan röst, men ändå sånna små små lungor. Hur går det till?

Även det fäster i mitt känsliga inre.