Lorentina

Jag har varit nere och kollat på Faddergalan. Det är så starkt. Så mycket känslor. Jag blir så himla upprörd att att se att världen är så jävla orättvis. Så jävla orättvis! Och här sitter vi, med de mest oviktiga sakerna, vi köper hippa prylar, bara för att ha. Att vi ens lägger ner pengar på det är hemskt. Jag tycker att vi är jävligt onödigt bortskämda, lixom vi går och köper en nice iPod eller nått och tänker: Oj vad jag är lycklig nu, min absoluta livskamrat ever. (ta det inte personligt)
Men så sitter det oskyldiga människor med de mest orättvisa rättigheterna och äger inte ens ett hem. Dom har inte ett hem som varken skyddar eller värmer. Vart ligger deras trygghet hänn? Och det är nästan inte på tal om att de skall få en utbildning. Och vart kommer man i livet, utan att kunna läsa eller skriva?
Men det är ju inte bara det. Dom drabbas utav hemska sjukdomar och lider varje dag. Visst kan vi oxå göra det, men vi har ju resurser!! Och vad får dom?! Får dom läckra maskiner som botar dem? Nej. Visst finns det sjukhus, men om man bor mitt ute i öde marken flera mil ifrån och äger absolut ingenting, hur fan skall man bete sig då? Vi har ju allt, nästan för mycket! DET är sjukt. Så himla fel.