Lorentina

Det är plågsamt att behöva säga hejdå till dig igen. Efter så underbara dagar tillsammans, efter så lärorika timmar tillsammans. Efter så mycket kärlek, så är det svårt att låta dig gå igen. Men snart, snart kommer du hem igen. Jag längtar redan, och jag saknar redan. Två veckor..


Nu har vi funnit de finaste förlovningsringarna.
Jag ska hämta ut dem nu i veckan.


Ajuste.. Vi har tillslut nått målet.. Skolstarten.. Är jag redo? Nja, inte direkt.

Sen blir det fest på tisdag! Är jag redo? KLART.

Jag hoppas innerligt att detta blir en bra vecka. Jag önskar att den går fort och smärtfritt. Bara leva, ha kul och NJUTA. Sista sommarlovet. Måste lova mig själv att ta vara på det sista nu.

Ibland älskar jag att bära på en hemlighet!

Jag har varit med familjen ute i Hablingbo hos min mommo och moffa. Det var prat, skratt och relax. Som alltid, och det är det bästa med att vara där. Det är bäst att vända sig till mommo, min förebild.
   Fick förresten ett par jätteläckra högklackade skor (liknar dina Ragnhild, så jag är lycklig!), sen fick jag en cool grön klänning som jag tänkte ge bort till Jorunn eller någon annan. Men det känns verkligen som en Jorunn-klänning. Sen fick jag en snyggsnyggsnygg solhatt, basker och två kjolar! Lyckliga jag!

Imorgon 19.50 kan mitt halva jag äntligen bli hel igen. Jag längtar så mycket så att jag nästan spricker.

---

Ingenting blir som man någonsin tänkt sig, man borde ha lärt sig det nu. Men istället så fortsätter man att bli besviken. Det enda jag vet nu säkert är att jag kommer att träffa Simon på torsdag och vara med honom tills lördag. Men resten av alla händelser, tja, jag vet inte.

Idag blev inte vår picknick av. Imorgon blir det ingen grillfest, på fredag blir det ingen utgång, på lördag blir det inte fest och på söndag kan jag inte vara med Simon, och inte heller blev det någon paddling av kanoter. Suck.

Längtar faktiskt nu till skolan, och dess frihet den ger en. Busskortet kommer tillbaka, friheten att träffa sina vänner varje dag, få rutiner och sysselsättningar som gör att man slipper tänka på allt jobbigt. Vilken frihet. En frihet från bekymmer och förhinder. Men sommarens frihet är något helt annat. Men just nu är jag i behov av det andra. Så, jag får bekänna att jag faktiskt ser fram emot skolstarten nästa vecka, tro det eller ej.

Jag är så lycklig lycklig lycklig!

Nu är det endast två dagar kvar tills jag träffar honom som gör allt vackrare i mina ögon. Snart får jag kyssa honom som bär leendet som syns i mina drömmar. Snart får jag omfamna honom som har den ljuvligaste doft som satt sina spår i mitt luktsinne. Snart får jag prata med honom som kan hålla de vackraste dialogerna jag vet. Så snart, så snart är jag tillsammans med honom med stort H.

Och om nästan 2 timmar ska jag träffa mina underbara tjejer. Det blir picknick, skogspromenader och fotografering. Jag är så lycklig att jag lever och att jag får uppleva sånt här!

Trots molnen på himlen idag så är det strålande sol. För mig är det soligare än någonsin.

Jag känner hur denna gråa dag avspeglar sig i min själ. Min personlighet utstrålar inte på det sättet den brukar göra. Jag går och går och känner hur mina armar allt mer dras mot marken. Tyngderna sliter ut mina muskler och hela min kropp. Mitt tunga huvud svajar på en väldigt trött nacke.

Jag behöver muntras upp, jag vet. Och jag vet precis hur jag kan muntras upp, och det är av mina vänner. Men hur kan jag ta mig fram med en moppe som dör var 5e meter? Jag vet inte. Jag ska nog ha ett sinne som är på topp och ett strålande tålamod! Tyvärr är läget inte så jut nu.

Nästa vecka börjar vi skolan. Panik panik panik. Ångest ångest ångest.

Men såhär kommer inte resten av min vecka se ut; varken grå, deppig eller ångestfylld. Utan från och med onsdag och frammåt till slutet av veckan så kommer det att vara ljusa, härliga och glada dagar.

Onsdagen tillbringas på tofta tillsammans med det vanliga gänget plus massor av kompisar till Johanna :) Jag antar att det bli en mysig dag på stranden (om det är fint väder), sen blir det grillning, vattenpipa, prat och varma filtar.

Torsdagen är den dag jag länge väntat på. Simon kommer hem! Det kommer att bli underbart. Ska vara non-stop med Simon till söndag. JAG ÄLSKAR SIMON HILLBOM.

Fredagen betyder utgång! Dansa med de bästa är det bästa jag vet. Dans dans dans!

Lördagen fest hos Fridas kusin Fredrik. Kul!

Söndagen tillbringas med älsklingen tills han åker tillbaka till Berga.

jag blev riktigt glad av att tänka på det här! Hoppas jag behåller det resten av kvällen :)

Jag är glad! Jag är glad för att jag ska hem till Frida idag! Jag är glad för att jag ska få träffa massa underbart folk idag! Jag är glad för att jag har äntligen fått prata i telefon med Simon! Jag är glaad, jag är glaad, jag är GLAAAD.

Ska bli skönt att slippa husvagnen ett tag nu, och få vara hos Friddelidutti. Det är mysigt och så i sandhamn, men man blir så på varandra hela tiden. Alltid någon familjemedlem, vart man än vänder sig. Visst, det är trevligt, men det är väldigt trevligt att få vara "egen" och få göra det man vill. Annars så är det disk, barnpassning, laga mat och lalala. Men jag ska inte klaga, igår var det en perfekt dag. Jag fick göra allt jag ville! Lyssna mig mätt på musik för mig själv, skriva massa i dagboken, rita och skissa, fota och se massor av Bleach!

Fick förresten veta att Simon har tagit modet och snaggat sig! ORDENTLIGT. Han sa att han bara skulle toppa ;) Men av det lilla jag har sett, så tycker jag han ser gullig ut. Men, det gör han alltid i mina ögon. Min kardborrepojke.

Nej, nu ska jag och moppen dra oss mot Tofta. Underbart.

 

Det är svårt. Det är riktigt jävla svårt. Men jag är imponerad av mig själv. Inte trodde jag att jag skulle klara det så fint som jag har gjort. Det knns som att det är första gången jag upplever att jag har kontroll över mig själv. En kontroll som för mig är behaglig och gynnar mig. Jag pratar om min saknad efter Simon som är borta och gör lumpen. Jag pratar om mitt halva jag som inte längre är vid närvarande. Jag saknar det närheten som kan göra mig hel, varm och fylld med kärlek. Det finns många här på Gotland som kan ge mig kärlek, men det finns ingen som kan ge den så som Simon. Det man har tillsammans som par, som älskar varandra ut i varje liten del, kan ingen annan förstå. Det han och jag kan ge varandra, kan ingen annan ge. Så vad har jag när han inte är här? Det jag känner att jag behöver bli mätt på är borta på andra sidan av havet. Simon, jag behöver din kärlek. Nu.

Jag längar tills jag kan ligga i din famn.
Jag längtar tills jag har mitt öra lutandes mot ditt bröst och får höra din röst vibrera fint inom dig.
Jag längtar efter att få prata med dig, om allt och inget.
Jag längtar tills vi två bara kan få vara.

Jag kan inte låta mig själv vara ledsen. Det skulle inte bli lättare för mig. Jag kan inte tänka flera dagar framför mig, jag måste ägna mig åt nuet. Om jag fokoserar på det som hä'nder nu, så kommer dagen att rulla på. Dag efter dag kommer att rulla på tills den 14e, då han kommer hem igen.