Lorentina

Jag känner hur denna gråa dag avspeglar sig i min själ. Min personlighet utstrålar inte på det sättet den brukar göra. Jag går och går och känner hur mina armar allt mer dras mot marken. Tyngderna sliter ut mina muskler och hela min kropp. Mitt tunga huvud svajar på en väldigt trött nacke.

Jag behöver muntras upp, jag vet. Och jag vet precis hur jag kan muntras upp, och det är av mina vänner. Men hur kan jag ta mig fram med en moppe som dör var 5e meter? Jag vet inte. Jag ska nog ha ett sinne som är på topp och ett strålande tålamod! Tyvärr är läget inte så jut nu.

Nästa vecka börjar vi skolan. Panik panik panik. Ångest ångest ångest.

Men såhär kommer inte resten av min vecka se ut; varken grå, deppig eller ångestfylld. Utan från och med onsdag och frammåt till slutet av veckan så kommer det att vara ljusa, härliga och glada dagar.

Onsdagen tillbringas på tofta tillsammans med det vanliga gänget plus massor av kompisar till Johanna :) Jag antar att det bli en mysig dag på stranden (om det är fint väder), sen blir det grillning, vattenpipa, prat och varma filtar.

Torsdagen är den dag jag länge väntat på. Simon kommer hem! Det kommer att bli underbart. Ska vara non-stop med Simon till söndag. JAG ÄLSKAR SIMON HILLBOM.

Fredagen betyder utgång! Dansa med de bästa är det bästa jag vet. Dans dans dans!

Lördagen fest hos Fridas kusin Fredrik. Kul!

Söndagen tillbringas med älsklingen tills han åker tillbaka till Berga.

jag blev riktigt glad av att tänka på det här! Hoppas jag behåller det resten av kvällen :)