Lorentina

Varje kväll sitter jag på min balkong. Jag tittar på stjärnorna och låter mitt humör zappa fram musiken på min ipod. Vissa kvällar är saknaden större än min tillvaro här. Men andra kvällar som denna sitter jag och njuter av livet i Italien. Jag har ett sånt stort leende på mina läppar och jag sjunger med i de glada sångerna. Jag ler åt hur mycket jag trivs med min familj, hur mycket jag gillar barnen. Jag ler åt alla kompisar jag har hittat här och jag ler åt Alessio som får livet här på en helt annan nivå, en helt ny vy. Alla möjligheter som finns här framför mig, det är så mycket det här livet här har gett mig, så mycket jag fortfarande kan göra. Jag är glad och jag ler, jag bara ler!

samheten spränger inom mig. Att veta att mina tjejer får träffa varandra där borta i Norge, medan jag är kvar här. Jag skulle göra vad som helst för att få möjligheten att träffa dem alla nu, dricka te och prata. Jag bär på så många tankar som bara dom kan förstå, som jag vill släppa ut ur mig.

Min dag började med dans. Åh jag älskar den kursen, det är såå kul! Efter det har jag lekt med Giulio och nu sitter jag här och pustar jag ut.. Jag är så otroligt trött, men snart är det middag och jag hoppas på att kunna återhämta mina krafter! Senare ikväll ska jag träffa Monica och vi ska bege oss ut på en kvällpromenad och snacka om allt som har hänt på sistone. Det var ett tag sen sist! Vi har båda varit upptagna med våra pojkar. Så det blir en bra dag det här!

Är jag inte för bäst på italienska? Jag chattar med mina kompisar, och det är nu jag inser hur grymt mycket jag faktiskt har lärt mig under den här tiden! Jag är grym. Sjukt grym.

Det finns fyra låtar som får mig att rysa av njutning.

Jag sitter och kollar på flyg hem i jul. Jag har hittat en tur och retur resa för totalt 1035 kronor! Det är den 17e - 6e januari. Det blir inte så att jag firar nyår här tror jag, kanske blir det något i Norge? Who knows!!

Lite fullek i Gimp. Jag har rätt så tråkigt faktiskt. 

When The World Is On Your Shoulder
Gotta Straighten Up Your Act And Boogie Down
If You Can't Hang With The Feeling
Then There Ain't No Room For You This Part Of Town
'Cause We're The Party People Night And Day
Livin' Crazy That's The Only Way


So Tonight Gotta Leave That Nine To Five Upon The Shelf
And Just Enjoy Yourself
Groove, Let The Madness In The Music Get To You
Life Ain't So Bad At All
If You Live It Off The Wall
Life Ain't So Bad At All 
Live Your Life Off The Wall 


You Can Shout Out All You Want To
'Cause There Ain't No Sin In Folks All Getting Loud
If You Take The Chance And Do It
Then There Ain't No One Who's Gonna Put You Down
'Cause We're The Party People Night And Day
Livin' Crazy That's The Only Way

Tryggheten gror sig allt starkare på min mark. Jag kommer allt närmare familjen och träffar fler och fler kompisar. Jag blir allt mer bekant med staden och blir mer igenkänd än uttittad. Det känns tryggt att strosa på gatorna när man hör glada hälsningar omkring sig. Jag känner mig trygg här.

Havet var alltid närvarande i barndomen. Det smaksatte luften med sälta och fyllde rymden med sin sång från djupen och vidderna. Och det färgade allt ljus mellan husen och bergen. Gråa dagar blev ogenomträngligt grå. Blåa dagar blev blåare än allt annat på jorden, dagar när havet blev en spegel för den stora himlen, mångdubblade ljuset och återkastade det över landet. Detta skimrande ljus fick barnen med sig genom livet, det trängde genom huden, genom kött och ben och ända in till själen, där längtan föds. En blå längtan efter frihet och gränslöshet.

Jag har precis skypat med familjen.

Imorse var min första skoldag. Jag skulle gå upp riktigt tidigt, så jag satte tre väckarklockor för att verkligen inte försova mig (vilket jag ALLTID lyckas göra). Så jag hade min lilla väckarklocka, min mobil och sedan min ipod. Ipoden ringde först och så fumlade jag efter den för att stänga av den, sen så lägger jag den bredvid mig i sängen. När min andra klocka ringer ska jag fumla efter den med, men då stöttar jag till min ipod som far rakt ner bakom min högsäng (som förövrigt är svårt tung och har massa skåp och skit under)! Den faller 1.70 m rakt ner mot mitt stengolv och baaam. Paniken slår mig när jag helt förtvivlat kommer ihåg vad Simon hade berättat för mig om hur känsliga ipod touch och iphone är med stötar. Så bort springer jag och hämtar kvasten för att komma åt min stackars älskling som är fast i det trånga mörkret. När jag väl har lyckas fått tag på honom så tar jag ett andetag och slår en osäker blick på hur han ser ut. Men helt jävla-fucking-otroligt nog så är skärmen hel!!  Förstår inte hur det kan ha gått till, men tacksam är jag till tusen.