Lorentina

Ny uppenbarelse:
Det finns ingen mening med livet, det finns inte en mening med någonting.

Förklaring till min uppenbarelse:
En mening innebär riktlinjer, en bestämmelse, en förklaring eller kanske en bortförklaring. När jag har sagt att "det var meningen" eller "de är menade" eller "det finns en mening med allt" så händer det att jag blir besviken, ledsen, sårad eller negativt överraskad. Alltså för mig är det inte hållbart att yttra mig så om saker och ting. "Meningen" är inte hållbar.

Denna "mening" blir ständigt påverkad av så mycket, så att man inte kan kontrollera den. Så till exempel när jag säger att "de är menade för varandra", så är det inget löfte jag har skrivet, inget jag kan pricka av eller kontrollera. Jag har inte den makten. Den makten har ingen, för alla är där och skjuter in val, åsikter, förändringar, beslut, handlingar och så vidare.

tex; det var inte "meningen" att jag skulle bli sårad, utan jag blev sårad för att jag hade en vision, den ena hade en vision och den andre hade en egen vision. Så jag blev sårad för att vi alla ville lika mycket göra det vi ville, en egoistisk handling alltså. Slumpen. Slumpen blev att jag förlora på det. Och likadant så blev slumpen att någon annan vann på det.

Människor är ute efter lycka. Man vill göra en handling som kan gynna en, en individuell handling. Man ser till sitt eget bästa, för det är om något, det enda man kan kontrollera. Men som jag sa, så kan man inte kontrollera resultatet. Ingenting är försäkrat. Det finns ingen mening, utan det finns viljan att vara lycklig. Viljan att göra rätt saker för sig, så att man kan uppnå lyckan. Viljan att vilja göra det rätt för någon annan så att den blir lycklig. Viljan finns för att uppnå alla de positiva termer, egenskaper som kan skapa en positiv harmoni omkring oss.

Jag tror att man inte alltid kan finna lyckan genom riktlinjerna, idealen eller "meningen". Lyckan finner man endast manuellt, genom att lyssna till sig själv. Lyssna till vad man själv vill och inte till "hur det ska vara". Ett lyckligt liv kommer om man ständigt gör nya försök till lyckan helt oberoende av andra. Men samhället är en enhet där alla påverkar alla, så man kan inte alltid få sin lyckoträff. Så är livet. Men ibland får vi den. Den kan vara liten eller stor. Jag kan ha fått de sista paret av mina favorit skor, för den var den där personen som också bär 39 i storlek som bestämde sig för att inte köpa dem, eller köpa ett par andra. Så tack vare denne persons beslut så fick jag lyckan. Den är helt enkelt okontrollerade, lyckan, meningen. Därför ska jag bara säga istället för att nämna "meningen", att jag endast gjorde det som tilltalade mig mest, det som mitt hjärta vill. Sen funkade det, eller inte funkade det. Jag och alla andra gör som de vill, och klickar det, så klickar det.

(hoppas ingen tar illa upp för min tanke/åsikt! Alla tycker som de vill. Men jag ville bara dela med mig min, utnyttja tryckfriheten lite. Take it or leave it)