Lorentina

Leendet flyr när besvikelserna kliver innanför dörren.

Ibland så kan det kännas som att hela en värld går under för att ingenting blir som man har tänkt sig. Jag är en av dom som kan konsten att skapa denna väldigt onödiga känsla, en känsla som känns som om en bro brister under en. Själv kan jag tyckas vara överkänslig och lite utav en dramaqueen. Men känsla är en känsla, och jag kan inte rå för att känna. Självkontroll.. Jag undrar om det är känslor som man kan tygla, eller om det är själva beteendet som förmedlar dessa känslor som man hanterar?
  
Jag är ömtålig. Om någon så mycket petar på mig så faller jag i bitar.
   Jag avskyr att vara en sån här bloggare, men jag skriver hellre så här än fyller mig själv med den här skiten utan att få ur sig det.
   Jag är less på att vara hemma. Jag orkar inte ansvar. Jag orkar inte med föräldrar. Jag orkar inte med syskon. Jag orkar inte med mig själv som en självömkare. Jag vill vara oberoende och självständig. Jag vill kunna bestämma själv, när jag vill och orkar göra saker. Jag orkar inte göra det för att jag måste längre. Jag orkar inte vara inblandad. Jag orkar inte ha en åsikt. Jag orkar ingenting. Jo, jag orkar skriva detta. Men detta gör jag inte för att någon annan vill. Det här är jag. Bara jag och ingen annan. Min åsikt till mig själv. Detta är något som bara betyder något för mig.
 
 Crap, jag har tappat ett öronhänge...

Jag kan hantera detta. Jag omvänder mig NU (ni ska veta att jag har suttit här ett bra tag och argumenterat för mig själv). Innerst inne är jag, som ni vet, en lycklig person. En person som kan vara glad åt det där lilla ögonblicket då ett skratt lätt bubblar ur en. Jag uppskattar saker och ting. Det kanske man inte kan tro när man läser det jag skrev här ovanför. Men jag uppskattar. Jag var lycklig igår. Och tidigare idag. Med Simon. Men i mina lyckliga stunder ingår inte bara min största kärlek i livet, utan det är ju också mina vänner med som är en enorm kärlek för mig. Hur ledsen man än må vara, så kan mungiporna lätt väckas till liv. Det är det härligaste med att ha vänner, inga bekymmer. Inget annat än kärlek, skratt, empati och vänlighet. Ni, mina vänner, gör livet lättare. Tack



Tack mina bästa, för att ni är bäst på att vara Ni och att hålla titeln som bästa vänner.
Tack Simon, för att du är en underbar kärleksvän och bästa vän.


Och tack vare detta inlägg så är mina tårar slut för kvällen. Nu ska jag njuta. Tack och hej