26/2 - Pepptalk
Vilka stunder gör mig till en samlad människa? När är jag någonsin samlad?
....
Jo vars, det går ibland. Det är bra, men det kunde ha varit bättre. Simon till exempel, han är lugn och fin, tja hela tiden. Tänk vad bra det hade varit för mig att bara vara så jämt. Inget stress, ingen ångest och ingen trötthet. Det skulle göra mig gott.
Men det är svårt att förändra de djupa spåren i mitt levnadssätt. Men.. jag tänker om istället, kanske borde man acceptera sitt överkänsliga jag och försöka välja det bästa spåret för att göra det bästa av det. Jag är ju mänsklig, eller hur? Jag säger såhär, jag har känsla för känslan. Känslan för sorg, lättnad, ångest, kärlek, lycka, besvikelser, ja gud vet vad. Jag är en människa som har möjlighet att lätta sitt inre genom att yttra sina känslor.
Slutsats: Jag är nöjd med vem jag är.
7/2- Solsken
Jag sitter med familjen och ser på melodifestivalen då jag får en virvlande, strömmande, skinande och sprakande känslovåg som säger allt och lite till om allt jag känner, har känt och skall känna för mitt liv, mig själv och mina kära omkring mig. Jag är banne mig lycklig. Jag borde inte vara annat än pirrigt och överväldigat glad åt det jag tursamt har.
Vet ni vad som gör mig lycklig? Det är de stunderna med min familj/släkt, alla skratt med klasskompisarna, alla underbara upplevelser med mina underbara vänner och all kärlek jag får uppleva med min älskade pojk. Men jag blir också så himla glad när jag kan känna dessa känslorna. Tack.
