Lorentina

Michael Jacksons strömmande toner i mina öron får mig att rycka med. Kroppen följer rytmens gång och kopplar bort hjärnans impulskanaler för ett tag. Själen sjunger av glädje och glömmer matematiska siffror och antalet sidor i läxböckerna. Nu är Lorren lycklig. Fingrarna gör ett knäppande ljud med musiken. Man följer strömmen av musikens kraft som hypnoserad. Lyckliga rörelser är ostoppbara i mina leder.  OSTOPPBARA!

LYCKLIG men TRÖTT.

Jag var så glad i morse när jag vaknade vid 7 istället för halv 6. Jag hade sovmorgon en lektion, italienskan. Så skönt!
Så jag satte mig på bussen 7.45 och kom fram till stan vid 9. När jag skulle gå till historian, lite halvt stressad så är det mörkt. Tomt. Ökentussar överallt. Vi hade ingen jävla lektion. fan. Blä. Blaj. Fackamacka.

Men jag fann ju massa NV-folk att hänga med. Tur va :) Men jag sitter mest och osocialar mig vid datorn som ni förstår. Höhö.

---

Det var grey's igår! Förresten så skrev jag fel i tisdagens inlägg, jag trodde det var den kvällen. Men med en ENORM besvikelse fick jag reda på den hemska sanningen av mamma, så gick jag och la mig på sängen och tjurade ett tag.

Men IGÅR. IGÅR VAR DET! ....nu när jag läser igenom det här så känner jag mig plötsligt lite patetisk.. Åh... Men jag blir ganska lycklig av att se på Grey's..  Jag tror jag lämnar verkligheten ett tag, det är ganska härligt. men gud, det låter ju som en drog. Mjo, det är nog min drog. Undrar om man kan bli lycklig av det, eller om det, som med droger skapar kemiska reaktioner, oäkta känslor. Eh, aa, jag skall nog fundera på det en annan gång.

Peace out.

Det är tuffa, MEN glada tider i Lorentinas värld. Hon sitter vid datorna, rullar lite på stolen, vrider sig lite bekymrat och muttrar tyst för sig själv att hon har en fruktansvärd träningsvärk i kroppen. Särskillt i rumpan. Med trötta ögon stirrar hon blint in i skärmen. Hennes ögonlock är tunga och bilden hon ser framför sig har en mörk skugga hängandes som en gardin från toppen. Hon gnuggar sig i ögonen som ett litet trött barn med schampoo i ena ögat. Maskaran smular sig och faller ned som en grå linje under hennes ögon. Inne på ett word-dokument blinkar den raka obestämda linjen på nya ettor och nollor som skall omvandlas till ord. Den blinkar och blinkar och blinkar.......

ÄH, naj niu orka ja faktiskt int meir!

Fram till det positiva!
Jag är hemma i Mästerby! Jag är ledig imorgon, vilket innebär SOVMORGON! Jag har all tid i världen på mig att plugga! OCH DET ÄR GREY'S ANATOMY IKVÄLL!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! OWIIOWIIOWIIIOOOO!!

Jag har svårt att vara stark. Jag är på bristnings-läget alldeles för ofta, alldeles för lätt. Hur skall jag kunna klara av alla relationer jag har, när jag knappt klarar av mig själv? Hur skulle jag kunna bli en bra mamma? En trygg, lugn och samsad mamma. Är det ett mål i min resa? Är den punkten utsatt på min livskarta? 

Jag vet att jag har kapaciteten och de egenskaper man behöver för att vara en bra människa. Jag vet det. Jag vet att jag kan hålla det jag säger. Jag vet att jag kan hålla kvar mina nära och kära. Men tänk om mitt känslomässiga jag fortsätter och blir allt större, tills det blir ett problem? Om jag brister.. Om jag brister så förlorar jag. Jag förlorar de viktiga delarna en bra människa får lov att ha.