Lorentina

Det är en vacker dag. Men den räcker inte till. Jag vill ha mer, mer än vacker yta, jag vill ha en viss känsla. Jag vet hur den skall kännas, och vet vad jag saknar. Jag lyckas bara inte fånga den. Mitt inre är tomt, magen, bröstet. Armar, ben och huvud är utom mål. Utan uppgift. Mitt sinne bär på slöa tankar som går runt i cirklar och cirklar. Inga svar blir funna med tiden som jag lägger energi på. Men hjärtat vet och vill, men utan resten är det omöjligt att få det att gå igenom. Det krävs att alla vet om det som är värt att kämpa för.

Dagar är inte så lätta som man önskar att de vore. Och det tar på ens energi. Jag är helt slut. Helgen har varit förjävlig rättare sagt. Jag har drunknat i plugg. Och jag har inte fått träffat några solstrålar (tjejerna) och ingen Simon.
Plus att jag har stäckt högra skulderbladet när jag gjorde armhävningar.. Jag hoppas att det går över tills imorgon, till kickboxningen. Hade varit skönt att få gå dit utan någon börda.

Jag hatar matte. Jag försöker så himla mycket, men inget får man tillbaka. Jag vet inte hur många tårar som har trillat ner från min kind ner i matteboken. Jag hatar matte.

Simon, du skall veta att du är en sån fin person. Allt det du sa igår, det var så fint. Tack. Jag behövde det verkligen. Jag tror att du och jag har paserat ännu en milstolpe. Du och jag växer ihop mer och mer för varje dag. Du och jag kan ta vara på situationer, känslor och stunder bättre och bättre. Du och jag förstår varandra och förstår våran relation. Det är lätt för oss att undvika felstegen helt enkelt.






Take care,
Lorentina

Hej jag är en trött människa som verkligen behöver sin sömn. Orkar jag gå till skolan imorgon? Jag kan inte hjälpa att jag känner såhär, men jag är bara så helt slut på det. Men jag kan nog stå ut, det är ju trots allt lov om två veckor. Två veckor.... FAN! jag överlever väl inte det, eller? Jag önskar att jag tog vara på dagarna. Men jag sitter här sprängfylld med ångest och annat som angriper min vilja och ork.

Matteprov nästa vecka. Hemskt, ja vet. Även där önskade jag att jag kunde slappna av och bara lära mig. JAG VILL HA G DEN HÄR GÅNGEN! Snälla gode gud, det förtjänar jag väl ändå? Jag sliter som en gris för tusan.
Italienska prov sker nästa vecka också. Vilken lycka. Not. Man kan ju inte påstå att det är ett litet prov.. Jag får en klump i magen av allt det här..
Muntlig engelska grej samma vecka. När jag skall prata blir jag JÄTTEnervös och kan knappt ha kvar förståndet i huvudet. Hela hjärnan går på fikapaus och där står jag själv som ett fån utan ord och hjärna. Great.

Jag har även lite småångest över helgen. Skall man satsa på en degig helg med tron på att man sitter klockan 8 på morgonen och pluggar matte, eller skall man satsa på en skön helg där man kan få leva livet? Och om jag väljer att leva livet står jag mellan två förslag: filmkväll med gammla klassen, eller lan med Simon och hans kompisar?
Hjälp mig.

Äsch, jag får sova på saken. Inget blir bättre av att sitta här och grubbla och förstora saker och ting. Jag hoppas på en bättre dag imorgon, och jag hoppas på att jag slipper plågas upp motvilligt ur sängen. Jag måste VILJA gå till skolan.

Men aja, hejsvej!!

(förlåt för en värdelös blogg)

Oj, nu har jag inte varit i skolan på en vecka.. Blev sjuk förra veckan i tisdags och var hemma onsdagen, sen åkte jag sjuklig och jäklig på Mando konserten i Sthlm på torsdagen. Sen kom jag hem i fredags. Sen helg och igår var det typ ingen skola. Inget teoretiskt i alla fall. Vi hade studiebesök och det var tröök. Men såklart mycket bättre än en vanlig samhällkunskaps lektion : D

Aja, flera rader ointressanta grejer och det lär hela bloggen fortsätta vara.. Mitt liv är snuvit och bacill invaderat! Pilutta det! Men det hindrar inte mig från att träffa en av mina största solstrålar, Simon. :-)
Jag blir så full av glädje och kärlek så att jag brister, brister i skratt när jag är med honom. Och jag älskar det, när jag träffar någon som får mig att känna sådär, så ofta och så mycket. Han är en del av det som jag tycker att livet blir värt att leva. Han bidrar med så mycket. Jag visste inte innan att det fanns ett tomrum i mig innan jag träffade honom, men en hel del av mig har han fyllt och plåstrat om mig hel. Så nu tror jag inte att det finns något mer att fylla, för jag har det som jag anser vara allt jag behöver. UNDERBARA VÄNNER, älsklings familjen, ängel till livskamrat och livsglädje.

Nu tänkte jag avsluta det här och sätta punkt med att säga att Mando Diao konserten och hela Sthlm resan var lyckad och att jag gillar att ta vara på mitt liv så jag går nu och pluggar matte, HALLELUJA!

Solen skiner!
Jag är lycklig så in i norden, och det är sant. Mycket sant. Det är härligt väder och om två dagar åker vi till Sthlm och ser Mando Diao!

Det finns glada miner överallt. Det är nyttigt med sol antagligen. Alla färger blir mer färgstarkta och kontrasta. Människor tar på de fräsha kläderna igen, blommor, färger, ränder, prickar, allt! Färg färg färg, blå, gul, röd, grön, lila! I'm in love. Så idag kändes det som ett bra tillfälle att ha min gula rutiga klänning! Åhhej jag vill ha sommar! 

Vårkänsla så det sprudlar om det! 


Förresten hade jag och Simon varit tillsammans i precis ett halv år i söndags :)