Lorentina

Ni kan inte ana vilket kaotiskt liv jag har. Den här morgonen har varit.. hemsk.. Jag missade båtjäveln. Fan. Det var det värsta jag har varit med om. Så jävla hemskt var det. Jag ville alvarligt talat ta livet av mig. Trodde verkligen inte att mitt lilla hjärta skulle klara av det här. Jag höll på att spy av stressen i bilen. Jag tänkte att då skulle jag svälja spyorna istället för att hoppa ur bilen och spy, för det skulle ju fördröja tiden. När jag kom upp på terminalen så hade den precis passerat 06.10. Stängt. Incheckningen hade precis stängt. Så där stod man. Fan för dom! Jävla inchecknings-tanterna står och glor på kaoset! FAN! Bara några minuter! Fan för dom minuterna.

Tjejerna var redan på båten. Förlåt att det gick så galet. Förlåt för det jag ställde till. Ni fick ju nästan hjärtattack.
Åh vad jag skäms.. Jag har aldrig i hela mitt liv skämts så här mycket. Jag skäms för att jag är en sån korkad idiot. Vad tänkte jag på?! Ingenting tydligen. Jag funderade på vad det var för fel på mig.

Men allting har ju en mening. Så meningen med detta spektaklet kanske är att hon skall bli ansvarsfull igen. Jag kanske kan ta mig själv i kragen efter det här. Jag har varit så oansvarig på sista tiden. Det var nog dags att jag skulle bli utsatt för det här, så att det nånsin kunde bli ordning på mig. Jag mår bra utav att tänka så här. Av att ta fram det positiva i det hela. Jag brukar jämt gräva ner mig. Detta måste ju vara ett steg mot rätt håll. Jag börjar kanske redan komma en bit på vägen. Lätta upp mig själv. det som har hänt, har hänt. Inget att göra nånting åt. Acceptera läget och hitta lösningar. Och jag har funnit lösningen. Jag har beställt en biljett på Gotlandsflyg. jag fann ett billigt flyg som tar mig till bromma. Åker om en timme. Lyckliga jag. Jag har till och med fått två timmar att sansa mig. Jag har hunnit pluggat en helt del oxå. Där har jag även kommit en bit på min stress-lista. Hjärtat tickar ganska normalt nu. Skönt. Jag andas lugnt oxå. Befrielse.

Jag älskar er mamma, pappa och mina flickor, tack för att ni stöttade mig i detta.

Nej nu skall jag ner och plugga vidare. Ge mig lycka till i livet :P

Vad är det för jävla fel på mig egentligen? Varför kan jag inte vara en normalt lugn och sansad person?
Och när väl allt snurrar runt i mitt huvud som ett tjutande, irriterande alarm, så gör jag inte ett jävla skit åt det. Jag sitter som en jävla invalid. Finns det nån som kan ta mig i kragen, för det kan inte jag.

panik panik panik panik panik panik panik panik panik

Gaah, va jag blir trött på mig själv!! Jag hatar verkligen den här sidan av mig..

Åh.. det är så mycket jag borde göra nu.. Varför sitter jag här?! Se, det är mitt jävla problem.



Jag borde: Läsa på engelskan, plugga till Nk-provet, PLUGGA SK!!!!!!!, måla mitt rum, packa... FAN VA JAG ÄR IDIOTISK!!!

andas.....

Det ar skont att fa sitta har om kvallarna och tanka..Medelmattligt. Just att fa slippa tanka for mycket. Jag ar ju valdigt bra pa det annars,. hemma.. Och har ar jag inte med om sa mycket, som jag behover tanka pa. kanner mig ganska hel och glad. Forutom tomrummet av saknaden efter Simon.

Kanns som att livet har tagit en paus ifran stressen. Antligen kanske jag kan fa borja om och gora saker battre. Skulle vara skont utan en hjarna som gar i spinn hela tiden. Slippa kanna att tiden ar ett helt klockslag fore. Hela varlden kanske saktar ner ett varv igen. Oh vad jag vill, vill, vill!

Oh gud va storigt att man inte kan skriva med (vad dom nu kallas) prickar over o och a!

Jag vet i fan inte hur jag skall hantera min stress, ångest och frustation. Snart bryter jag ihop igen. Jag pallar inte det här. Snälla gode gud, låt det här bara försvinna.

Det känns som att hela min värld susar förbi mig. Jag kan inte hinna med. Tiden går sakta. Tiden går snabbt.

Jag kan inte sätta fingret på det. Kan knappt nå det.

Känns som att jag ser vad som är fel, men jag kan inte ordna det till rätta. Som ett slags förbjud. Ett stort stängsel blockerar vägen. Jag vill så gärna lösa det på nått sätt. Jag står här som ett fån och kan absolut inte göra någonting. Jag tittar mig omkring, söker efter en hjälpande hand.

Finns ingen.

Hjärtat slår hysteriskt gång på gång. Hjärnan låser sig. Tankarna går i spinn. Kroppen står still.

Försöker verkligen få allting att passa, få det fungera tillsammans. Men det går inte. Allting går bara sin egen väg.

Jag vill verkligen ha min egna lilla oas, där allting bara kan få lätta, avdunsta ifrån min kropp. Längtar efter den där lätta känslan. En len och harmonisk känsla.

Vill få bort med all huvudvärk, illamående, hastiga rörelser och det mörka dystra. Allt onödigt. Varför kommer det ens upp på tal? Jag behöver inte stressa. Jag behöver inte vara deprimerad. Jag behöver ingenting.

Jag har all tid i världen. Jag har så mycket jag skall vara lycklig över. Jag har så många valmöjligheter. Jag måste verkligen lära mig att se allting. Inse att det jag har, är allt jag behöver. Måste leva i nuet.

...

Lättare sagt än gjort..

Ochrasy - Mando Diao

I feel dizzy all laid back

And I'm too blind to see

What's going on outside my lonely window

I'm turning on the TV screen

Watch the news for a while

Then I fall back to sleep again

And I'm dreaming 'bout times

Times that are gone

Times when I lived alone

In my own land called ochrasy

That place was everything to me

The world I made it up you see

It's all there in my fantasy

And I believe it

I'm waking up again and see that war on screen again

And it makes me want to go and hide

This world is full of misery

The anger is too big to see

That's why I had to dream this dream

I was dreaming 'bout times

Times that are gone

Times when I lived alone

In my own land called ochrasy

That place was everything to me

The world I made it up you see

It's all there in my fantasy

And I believe it

Now they come again all these soldiers without shame

Dressed in black an equipped with fire

They can stop our happy days and put us in the graves

But never reach the Ochrasy

I was dreaming 'bout times, times that are gone

Times when I lived alone in my own land called ochrasy

That place was everything to me

The world I made it up you see

It's all there in my fantasy

And I believe it

I'm waking up again and see that war on screen again

And it makes me want to go and hide

This world is full of misery

The anger is too big to see

That's why I had to dream this dream

Hej..

Det har varit en halvt rutten och bra dag.. Jag har aldrig känt så som jag gjorde imorse. Den känslan av illamående och ett äcklande. Skolan.. Jag hatade den verkligen imorse.

Jag klarar inte av stressen. Jag vet inte hur jag skall hantera den. Jag vet inte hur jag skall hantera nått över huvudtaget. Hjärnan står still, kan inte tänka vidare. Behöver skjuts på vägen. Jag är så trött.  

Vad är ett liv utan vänner? Ingenting.  Som den grekiska filosofen sa "Den största vinsten man kan få är en god vän." Det är så sant. Hur kan man leva utan en trogen vän? En vän som man kan berätta allt för. Vänner hjälper varandra att avbelasta både deras hjärna och hjärta.. Om man inte har en vän som man kan få den där tröstande kramen av, vad gör man då av all sorg? Om man inte har en väns glädjande stöd, vad har man då att vara glad för? Om man inte har någon att dela glädje, sorg och smärta med, vad är det för mening att leva överhuvud taget? Vi människor är inte skapade att leva som en "ensam varg". Vi är menade att hitta någon/några att leva livet och skapa minnen med.
Men aja, det jag ville komma fram till är att jag är så himla tacksam att jag har mina vänner. För dom är så underbara. Så äkta. Jag önskar bara att alla fick chansen till en äkta vän. Vi alla är anorlunda och olika, men alla är värda kärleken från en vän.   

Kärlek till er,
ni vet vilka ni är :)

Ännu en dag. Oj. Tiden går fort, fast man inte har så speciellt roligt. Skoldagen var så tråkig, så att det är helt meningslöst att ens nämna något om den. Och schemat för restan av dagen här hemma är totalt ointressant. Dagen består av plugg, plugg, lite plugg och jätte mera plugg. Glömde jag berätta att jag kommer att plugga idag? Jag kommer döö

Idag mår jag varken ditt eller datt. Finns endast mitt imellan. Vad det nu är... Jag är fett trött och vill bort ifrån denna fängelsehåla. Ånej jag överdriver inte! Jag lider! Uscha,.. Vill hem till Simon..   

Vet ni vad, nu är det påriktigtsant att jag skall skaffa glasögon.

Och ännu en påriktigtsant grejj är att jag skall få ett syskon den 4 juni tvåtusenåtta.

<3

Bakom stängda dörrar - shorty & miichi

Hur kan det bli så här
när man är så liten
Hur kan det gå så långt
nu för tiden
Att ingen märker och ingen ser
Titta upp, för detta är ett världsproblem

Då senast som en kille som aldrig har haft problem
Skolan tycker att hans föräldrar borde uppfostra han mer
Inne bakom stängda fönster lyser en trevlig familj
men vad som försegår känner ingen annan till

Han är fast i en oändlig tragisk tvist 
med en agressiv pappa som är fast i alkolism
Han vill inte gå hem men, det är ett måste
och när han kommer in är smärtan stor att tappa luften
Mamma ligger på golvet helt sönder slagen 
han önskar att han kommit tidigare den dagen
 Hans fyra åriga bror ger mamma ett plåster 
när hon blöder från ansiktet ner till höften
Hon viskar till sin son "jag lovar det är sista gången"
Pappa satsade ett slag
ty mamma däckar på golvet
Men denna gång stängs mammas ögon för gott
Ingen fattade riktigt hur det kunde gått så långt

Killen gråter vid graven 
önskar mamma vaknar upp
Han kan inte leva med sin mors död
han ger upp
Så han springer iväg med riktning mot tunnelbanan
Han hoppar framför tåget och hoppas att gud tar emot han

 Hur kan det bli såhär
när man är så liten
Hur kan det gå så långt
nu för tiden
Att ingen märker och ingen ser
Titta upp, för detta är ett världsproblem

Hur kan det bli såhär

när man är så liten

Hur kan det gå så långt

nu för tiden

Att ingen märker och ingen ser

Titta upp, för detta är ett världsproblem

Det här är sagan om flickan ingen ser
Hon som varit med om saker ingen annan vet
Många fler har varit med om det här
Låt mig berätta vad som har sårat hennes själ

Hon blir ju slagen hemma varje dag
Hon är för svag för att kunna slå tillbax
Och hon vill inte hem för
där väntar mamma, liggandes på golvet blivit
slagen av pappa
Han ropar käften ingen ska höra dig skrika 
Din jävla slyna, ditt öde är att lida 
Han slår ett slag till, sen går han sakta därifrån
Inget som har hänt är nytt för detta har skett i flera år

Bakom stängdra dörrar
där är skammen för stor 
Och ingen har fattat nånting alls
att hennes tårar är blod
hon är ju vilsen och vad ska rädda henne nu
vart finns alla jävla änglar och handen från hennes gud

Hur kan det bli så här
när man är så liten
Hur kan det gå så långt
nu för tiden
Att ingen märker och ingen ser
Titta upp, för detta är ett världs problem



Det här är enligt mig, världens bästa låt.. Genom hela låten sitter jag med gåshud på hela kroppen. Tårarna lyckas alltid pressas fram. Den betyder mycket för mig. Och det här är en låt som genom att bara bli hörd, kan hjälpa många därute.. Att de slipper känna sig ensamma..



Simon du är underbar, <3'
Du har förmågan att dra upp mig ur mina mörka gropar. Att få mig få tankarna på plats och glömma. 

I denna ljuva hösttid... Träden skiftar färger som aldrig förr. Men trots alla varma ljuvliga färger så når dom inte mig. Den värmen kommer inte fram och sveper om mig. Jag sitter här i mitt höstgråa mörker och önskar att jag såg dagen från en annan vinkel.

Var glad.

Var lycklig, du har alla skäl i världen.

Gör något åt dit liv människa !

Funkar det att intala sig dessa ord om och om igen, tills dom sätter sig?  

Sommarstad..

Moa, jag saknar dig något så otroligt mycket.. Hoppas tiden går fort, fortare. Längtar tills november.. <3  M & M & L & A

Skall höra om tjejerna kan träffa mig idag och pigga upp oss lite.,.

Men jag skriver mera ikväll, så kom tillbaka då! Jag kan ju inte bara lämna min blogg i mörker.

hejsvejs